be aldrig mer om ursäkt

musiken tystnade och innan jag visste ordet av det
låg jag död på marken.
de senaste dagarna går i dimmans tecken.
har aldrig mått så bra som nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0