för oss som alltid stått på andra sidan staketet.

Båda  morföräldrana har letat efter lenande halstabletter i sina fickor och ett barnbarn har nästan tappat rösten i all hosta.  Några röster säger ’vi hör dig inte’ och jag har inga svar. Ett tag försvinner all syn och alla ljud och jag sitter orörlig för ett par sekunder innan huvud har hunnit med. Men det är försent, de ser redan på mig som en utstött.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0