misär.

så jävla livstrött. trodde jag var på väg någonstans men inser nu att jag stått helt stilla hela tiden och att livet fortfarande är värdelöst. tänker 'jag orkar inte mer' femtio gånger om dagen och ingenting kan rädda mig nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0