manque

innan jag går ut genom dörren ropar jag över axeln att jag kommer hem tidigt. inte kan det vara helt mitt fel sedan att jag lägger telefonen i min väska och glömmer bort allt som har med tid att göra. jag svarade ändå på ett samtal tillslut, även om det var vid fyra tiden. och jag kom hem i perfekt skick nästa eftermiddag också. inga problem alls. lite vanlig fylleångest som vanligt men samtidigt finns det för tillfället ingenting bättre och jag nöjer mig än så länge med det ytliga jag får, håller ner alla skrik om uppmärksamhet från rätt person och drömmer istället om något bättre.