26 april.
sist skrev jag visst om vad jag hade i en väska, kan upplysa om att jag fortfarande har den fylld med godis haha. klubbor och tablettaskar i mitt hjärta. har lite svårt för att prata om livet i dess nuvarande tillstånd eftersom det gör mig mest förvirrad. är sjuk, har varit sjuk, är alltid sjuk. allt blir en stor röra i mitt huvud och jag vet inte vad jag ska säga till farbror doktorn. det började som en förkylning, blev hosta och feber och så förkylning. ibland känns det okej. jag är hemskt hängig och trött men sover dåligt. tappat livslusten förövrigt. tror det kan bli.. rörigt. alltid rörigt. jag skapar mitt egna kaos och det är jag bra på, men att reda ut alla trådar orkar jag inte. fick för mig att det inte gjorde något att jag struntade i skolan innan lovet för jag trodde på något sätt det skulle lösa sig men nu när jag är tillbaka upptäcker jag att röran är kvar. orkar inte, kan inte, förstår inte. trodde det skulle vara lugnt, men inser att tiden håller på att rinna ut. jag håller på att blekna bort. får panik runt människor. går inte i skolans ens halva dagen. tanken att bara ta det lugnt och strunta i allting, några ig hit och dit är alldeles för frestande. jag får ingen respekt och känner ingen heller. orkar inte med folks negativa inställning till allt när jag själv är värsta av alla. orkar inte med mig själv. det självhat som inte känts av på så länge är allt jag består av. för att du är tom och jag är tom.
be aldrig mer om ursäkt
musiken tystnade och innan jag visste ordet av det
låg jag död på marken.
de senaste dagarna går i dimmans tecken.
har aldrig mått så bra som nu.
rose perez.
i vanliga fall brukar alltid aprilhimlen trösta/hjälpa/fungera/vara bäst
men för den här dagen finns det ingen tröst.
en av de finaste komponenterna i mitt liv sedan de senaste fyra åren har försvunnit.
igår stod jag framför hennne, drog min hand genom hennes päls, bet ihop tänderna och torkade bort tårarna jag inte kunde stoppa. tillslut stod jag faktiskt och ljög för mig själv, hon skulle bara iväg och tävla eller något, det är därför alla är här. jag har gråtit konstant i ett dygn, det finns inget slut. hon är bara borta.
för den bästa ponnyn, tack rosie för det som var.
so long and goodbye, so long and goodbye.
har chillat runt galet i mina gröna byxor och en stor tröja.
hörlurarna hänger runt halsen och ett par solglasögon täcker mina ögon.
då och då ramlar det in ett sms från olivia som är ute med sin kör på äventyr.
jag har skrivit en lång lista med nödvändiga saker som skulle göras
och faktiskt lyckats ganska bra.
sitter lite fast med ett lyrikarbete och ett samhällepapper.
om de tre artiklarna har jag bara uppmärksammat en och på resten skriva:
jag har inte så mycket att säga.
till hösten ska jag läsa fotografisk bild a.
ingen aning om det är rätt för mig, men fotografisk låter bra och mamma sa att här nog skulle passa mig, så jag antar att ja. det här får väl passa mig. även om årets litterär gestaltning mest har varit ett fiasko. kanske ny start, ett nytt försök och bättre resultat?
mitt slutprojekt, lyriken som nämndes är dock ganska intressant. när jag väl är där. annars finns mitt huvud bland molnen och inte alls i gamla arkiv från ett en annan tid. när det egentligen bara är fyra månader sen.
idag tänker jag flytta min säng och hoppas det ger mig mer ro om natten.
om det lyckas, återstår att se.
tills vidare.
för oss som alltid stått på andra sidan staketet.
Båda morföräldrana har letat efter lenande halstabletter i sina fickor och ett barnbarn har nästan tappat rösten i all hosta. Några röster säger ’vi hör dig inte’ och jag har inga svar. Ett tag försvinner all syn och alla ljud och jag sitter orörlig för ett par sekunder innan huvud har hunnit med. Men det är försent, de ser redan på mig som en utstött.
lite tråkigt, bara lite.
kvällen eller dagen till ära:
vaknar tjugo minuter innan skolan börjar.
tar mig dit, i tid, i sovkläder, osminkad.
skriver jag-fick-ig-på-provet-uppgifter och det går faktiskt sämre nu än på provet.
skrattar ibland till hysteriskt för mig själv.
har bara en lektion, femtio minuter. lämnar salen en aning nyvaken.
dagen fortsätter ointressant och jag ser spy kids ett och två utan att lämna soffan.
cyklar i tio minuter men ramlar sedan nästan av och viker under febern.
spenderar kvällen i soffan framför tv:n med föräldrarna.
ger upp och stänger in mig i mitt rum och sätter på spy kids tre.
saft för livet.
livet går segt, man lalalala:r på och en dag tar det väl slut.
tills dess, gör inget dumt and do drugs and shit.
