manque

jag hade en fin idé om hur hösten skullle kunna bli bra. hur jag för en gångs skull skulle jag kunna göra mer än överleva/existera och faktiskt känna något. men saker går lätt fel och jag vet inte vem jag vill, kan eller orkar lita på när det känns som att vart jag än vänder mig känns det som ännu ett slag i magen. istället för att bygga upp en tillvaro av all the little things hänger jag så förbannat hårt kvar vid något flyktigt som aldrig skulle kunna hålla upp mig ändå och redan igår gick det i bitar.