you always stayed among the ones not so strong.

the ark var jättefina, särskillt ola salo och hans tårar. kunde inte låta bli att obehag när musiken tystnade och man kunde höra hela publiken gråta. förutom jag då, mina iskalla vener var tomma på vodka och därför ganska tysta. fast samtidigt värmen, även om jag inte just då ville dela med mig av kärleken. ändå, vackert.

mamma var ett helvete att ha att göra med på lördagsmorgonen efter att skolan börjat skicka hem mail så fort man missat en lektion, spelade ingen roll vad jag sa. fast det är klart, vi brukar inte förstå särskilt mycket av varandra. skulle kunna vara fint att ha ett välfungerande förhållande med sin mamma men det verkar inte hända här, i alla fall inte så länge jag bor hemma. jag berättar väldigt mycket för henne även om utpressar mig på ganska. dessutom sviker hon alltid mitt förtroende genom att förjävlig när jag berättat något. är så trött på att hon säger att hon bestämmer över mig, över hur jag ser ut, mitt hår, kläder. hur jag beter mig. jag är en individ. jag har ett eget liv (haha, typ) och kan inte leva under någon annans förväntningar. desto mer hon klagar, desto mer vill jag fucka ur.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0