manque

kan inte vara ärlig någonstans, känns som att om jag skulle skriva dagbok skulle någon läsa den. fick tillbaka min förra behandlare idag och inget illa ment, jag trodde inte det skulle spela roll. men jag kan inte prata med henne. jag försökte men fy och skam det känns som bara som att det blir oktober 2011 igen och allt är svart och eländigt. gruppterapin börjar i för sig nästa vecka så det kommer jag troligen bara gå på den. håller hela tiden hårt för att hålla kvar i vad som känns okej men hålen blir djupare och mörkare. igen. allting börjar om igen. får nostalgiflöden men blir ledsen när jag inte kan få tillbaka det som varit.