Day 02 – Your first love
när jag gick på dagis hade jag två pojkvänner, en hade downs syndrom. vi var mycket lyckliga. i grundskolan träffade jag erik och vi höll några år men jag tyckte mest det var ganska obehagligt när jag försökte pussas med tungan. sedan gick åren ganska händelselösa tills sisådär ett par år tillbaka då jag har ett par vadmannuskakallade. men min riktiga, true first love träffa jag oktober 2010. en måndag. elva dagar senare låg vi i hans säng och han deklarerade att han nu var kär i mig. och jag var ju liksom kär i honom också. så fort gick det. men det rätt var det också när jag inte ville något hellre än vara hans.
finns egentligen mycket att berätta, vilket fint förhållande det var (men ack så kort) men jag vet inte riktigt i vilken sinnesstämning jag befinner mig i om det. om jag kan berätta om det på ett nostalgiskt och fint sätt eller om det fortfarande skaver lite i mellangärdet medan jag skriver. har under de senaste dagarna som jag spenderat i norrland kommit fram till att jag saknar honom på det sättet man saknar en gammal vän man inte sett på länge. även om situationen inte alls är så.
jag har en bild på honom, ganska dålig kvalité på köpet. hade helt glömt bort att jag hade den där den låg bortglömd på en extern hårddisk. när jag hittade den, av en slump ett tag tillbaka. ja, det blev ganska dramatiskt ändå. önskar saker var annorlunda. önskar saker var annorlunda på många sätt. men det förflutna har varit och än så länge verkar jag inte ha neverna till att ändra något heller. någon dag kanske. det är så himla känsligt ämne det här för mig när jag inte vet riktigt vad jag ska tycka eller känna.
Kommentarer
Trackback
